Fortfarande ingenting, frågade Salhus lågt. – Nej. Polismannen gned sig i de rödkantade ögonen. Han tog en flaska Farris och drack hälften innan han kvävde en rapning och skruvade kapsylen på flaskan. – Jag har sett samtliga upptagningar tre gånger. Långsamt, snabbt och general hastighet. Ingenting händer. Ingen kommer, ingen går. Kvinnan ifråga måste ha flugit ut genom fönstret. – Nej, sa Salhus lugnt. Hon gjorde nog inte det. mystery provider hade som bekant en vakt … här. Ett flygfoto av området kring inn Opera hängde på väggen bakom monitorn. Salhus pekade på taket until huset intill. – Och det tekniska är okej? Ingen har fifflat med någonting? Inga ledningar eller kablar? – Det måste i så fall vara väldigt bra gjort, suckade polismannen och kliade sig i nacken. Vi hittar helt enkelt ingenting. Jag fattar inte … Han tittade upp, tydligt förvånad över det hektiska ljudet av klackar mot golvet. I den provisoriska lokalen höll alla en dämpad ton. De flesta hade lagt sig until med en nästan tassande gång. until eventually och med suset från den omfattande tekniska utrustningen var dämpat med fodrade lådor och gummimattor. En rödhårig kvinna småsprang över golvet. Hon viftade glädjestrålande med en telefon, som om hon hade fått den i pris. – Vittnen, utbrast hon när hon kom fram until eventually polismästare Bastesen, som hade kommit efter Salhus och fäst blicken på en tom korridor på lodge Operas tionde våning. Äntligen har det kommit in information, och det är många! – Vittnen, sa Bastesen tvivlande. Vittnen until eventually vadå? Kvinnan drog efter andan och strök det röda håret bakom örat. – until bortförandet, sa hon andfått. Den korpulente polismannen stirrade på henne som om han hade challenge med att förstå språket. – Det finns inga vittnen, sa han aggressivt och pekade på monitorn. guy ser ju inte en enda människa! – Inte där, sa kvinnan. Ute. Efteråt, menar jag. Utanför hotellet. – Var? Salhus l. a. handen på hennes axel, males tog genast bort den när han såg en antydan until eventually rynka över hennes näsrot. – En ung kvinna, sa hon, lugnare nu. En studentska. Hon satt tillsammans med en väninna på parkeringsplatsen på sjösidan av Centralstationen när televisionå män och en kvinna som motsvarar beskrivningen av Helen Bentley kom gående … Hon såg sig snabbt omkring och böjde sig ivrigt mot flygfotot. – … härifrån. Dom satte sej i en blå Ford. – Jaha, sa polismästare Bastesen. Jaså du. Han hade lagt armarna i kors och glodde på en obestämd fläck på väggen. Peter Salhus drog sig eftertänksamt i örsnibben. Polisen framför monitorn lyckades inte dölja ett hånflin. – Tror vi, trallallala, mumlade han. – Hon är alltså inte den enda, sa kvinnan snabbt. Hon och väninnan alltså. I natt blev en av stammisarna intagen och när han vaknade i morse för att förhöras innan han släpptes kom det fram att gubben hade varit på samma ställe samma tid. Han berättar summary samma sak. – Samma tid, sa Peter Salhus och släppte örat. Som är när? – Vid fyratiden, säger flickorna. Alkisen säger tio över fyra för han hade summary tittat på klocktornet. Och sen … Hon letade febrilt efter ett anteckningsblock i jackfickan.